Siessei.wordpress.com

Jag vill ha Danny Messer tillbaka. Den kaxiga, småflirtiga New Yaarkern som passar lika bra i en tight tröja på stan som i en vit labbrock. Han som då och då faktiskt löste ett fall. Men vad får man nu när man ser CSI:NY? Mr scrunchyface. Plötsligt helt från ingenstans tog han hand om grannens son och i samma avsnitt är han “skyldig” till barnets död så att han får släpa på det bagaget istället för att göra något vettigt. *valfritt svärord* Nej. Inte kul, manusförfattare, inte kul. Emotionellt bagage hos karaktärerna ger inte alltid fantastiska storylines.

Och så några ord om Hawkes. Ironiskt nog har hans karaktär inte varit med om mycket i sitt förflutna som kan påverka hans jobb. Han har varit läkare men pallade inte trycket och han blev falskt anklagad för ett rånmord. Inget som inte får honom att vara bäst på fältet, nästan till att det blir löjligt. Å andra sidan är det bra att någon är normal och faktiskt uträttar något CSI arbete…

Flack. Vad kan man säga? Nu när han börjar få lite grått i lockarna också… Tienes mi corazón!