Siessei.wordpress.com

Jag har glömt att kommentera det senaste halmdoftande CSI avsnittet. Jag såg det faktiskt förra veckan redan men har egentligen inget inspirerat att säga. Men nånting måste jag säga, framförallt om ett så härligt Nick-heavy avsnitt. Ah I lurve it. Jag gillar när han återfår något av sitt texas drawl och tar på sig några cowboy egenskaper. Ovanligt för mig som annars brukar gilla mer mångfacceterade karaktärer som flirtar med ilska och hat. Nej Nick får gärna vara en genuin good guy. Bra vän, rättvis i fråga om fallen mm. (Men brusa upp ibland, snälla! Fannysmacking när han blir arg på K-fed! Gum Drops, när han blir arg på kidnapparen!!! Yum.)

Återkomsten av Warrick. Well. Antiklimax. Antiklimax FFS! Oj där står du på rätt plats vid rätt tid och alla accepterar dig som du är. Är det här det sista vi kommer att få se av snurriga kameror opch orangea tablettburkar? Eller är det som jag fruktar: ”Warrick Brown turns Danny Messer” och han kommer aldrig kunna se en mördad kvinna igen, med återkommande flashbacks av den blodiga strippan? Släpp det och bli ihop med Catherine nu, så så. Om jag vill ha gamla glada Danny tillbaka, vilken Warrick vill jag ha då? Jag tror jag vill ha ”Black Warrick”. streetsmart and proud. Knows his way around the hood.

Vad tycker Emma om ett avsnitt om kobojsar? Jag är hemligt förtjust i Rodeo. En intressant sport och bevisligen kan man bygga en intressant story på det utan att bli alltför långsökt. Cudos to all.