Siessei.wordpress.com

Hur ofta kommer ett CSIavsnitt där alla karaktärer sköter sig perfekt? (Det skulle vara sådana här kaos eller post-kaos avsnitt i så fall.) I detta förutsägbara men acceptabla farväl till Warrich höll t.o.m Hodges klaffen. Cudos! Men just för att det var så förutsägbart har jag egentligen ingenting av substans att säga. Warricks död var totalt ovärdig som gjordes mer sådan genom att han hostade blod i Gils armar det sista han gjorde. Det är väl straffet för den urlöjliga psykotrippen antar jag men ganska elakt ändå eftersom han gjort bra saker under de tidigare sju säsongerna.

Hur perfekt var inte Brass i avsnittet? Ja jag vet att fokusen låg på Grissom men ändå, getting things done!
Och Nick. Aah Nick! Nu blev jag ju väldigt lycklig av att han slapp hitta Warrick, något som jag misstänkte att han skulle göra stackarn, och det var inte mer än rättvist att han fick ta ut lite ilska på mördaren, men att vara ett stenansikte genom hela avsnittet fram till begravningen? Näe, lite mer tårar kunde du väl unnat mig?

Sådana här avsnitt kan inte vara mer än mellanvsnitt där de går långsamt fram i en sorgfylld dimma. En bra sak var att de inte drog ut på jakten på mördaren, det är annars ett vanligt upplägg för en katt och råtta- lek för åtminstone 2-3 avsnitt. Nu har vi bearbetat det här och kan gå vidare med säsong nio. Och jag slutar bitchandet här. RIP Warrick Brown.

Warrick