Hypnos!
oktober 23, 2008 at 1:22 e m | In CSI | Leave a CommentTags: Catherine Willows, CSI, Gil Grissom, Glenne Headly, Nick Stokes, Sarah Sidle
Några korta kommentarer om CSI s09e02 eftersom det inte är mycket att säga och eftersom det tog mig 100 år att ha tid att se skrället nångång, det ska inte ta 100 år att skriva om det också.
1. Hypnos som tema. Jag är en sucker för paranormala teman och jag tycker alltid Glenne Headly är en bra birollsskådis. Fast har inte hypnos figurerat förr?
2. Sarah och Grissom. Aaaw. Det kommer bli dem tillslut när Grissom slutar. Han börjar ju också bli trött på död och det moraliska förfallet i Las Vegas.
3. Nick och Catherine. Ett ord: schtick. Det ska alltid skämtas och kastas one-liners när de är ett team. Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.
4. Lärarinnan som blev mördad av sin älskare: sååååå upppenbaaaart! Bättre kan ni. Jag gillar att bli förvånad.
The tears of a Nicky
oktober 13, 2008 at 12:53 e m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, David Hodges, Gil Grissom, Jim Brass, Nick Stokes, Warrick Brown
Hur ofta kommer ett CSIavsnitt där alla karaktärer sköter sig perfekt? (Det skulle vara sådana här kaos eller post-kaos avsnitt i så fall.) I detta förutsägbara men acceptabla farväl till Warrich höll t.o.m Hodges klaffen. Cudos! Men just för att det var så förutsägbart har jag egentligen ingenting av substans att säga. Warricks död var totalt ovärdig som gjordes mer sådan genom att han hostade blod i Gils armar det sista han gjorde. Det är väl straffet för den urlöjliga psykotrippen antar jag men ganska elakt ändå eftersom han gjort bra saker under de tidigare sju säsongerna.
Hur perfekt var inte Brass i avsnittet? Ja jag vet att fokusen låg på Grissom men ändå, getting things done!
Och Nick. Aah Nick! Nu blev jag ju väldigt lycklig av att han slapp hitta Warrick, något som jag misstänkte att han skulle göra stackarn, och det var inte mer än rättvist att han fick ta ut lite ilska på mördaren, men att vara ett stenansikte genom hela avsnittet fram till begravningen? Näe, lite mer tårar kunde du väl unnat mig?
Sådana här avsnitt kan inte vara mer än mellanvsnitt där de går långsamt fram i en sorgfylld dimma. En bra sak var att de inte drog ut på jakten på mördaren, det är annars ett vanligt upplägg för en katt och råtta- lek för åtminstone 2-3 avsnitt. Nu har vi bearbetat det här och kan gå vidare med säsong nio. Och jag slutar bitchandet här. RIP Warrick Brown.
Warrick
Grounded
oktober 9, 2008 at 6:19 e m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: Adam Ross, CSI, CSI:NY, Danny Messer, Don Flack, Gary Sinise
Ja jag vet att avsnittet heter Turbulence men Grounded är ett bättre namn. Jag måste få uttrycka mitt ogillande mot flygplansavsnitt. Det är inte det att jag inte gillar att flyga, jag älskar att flyga, men den storylinen är alltid ”någon på det här planet har gjort det men vem vi stänger in alla tills vi får reda på det”. Boring. Jag visste redan när de visade kroppen att flygvärdinnan gjort det och då är det helt enkelt bo-ring. Och Gary Sinise har varit med och skrivit det!? Vad tusan?! Inte coolt. CSI har redan gjort ett avsnitt med flygplan, det där alla passagerare tror att killen är galen fast han är sjuk och mobbar ihjäl honom (Unfriendly Skies, S01E08) och det var väl orginellt. Det här? Knappast. Bu.
Några ljuspunkter fanns det väl. Jag hade rätt om Adam, men det var väl inte svårt att räkna ut. Adam är den nya Greg och kommer säkert få sin CSI grad i slutet av säsongen. Fritt fram för nytt kött på labbet, bring it! Och vem kan inte njuta av samspelet mellan Don och Danny? Ooh la la! 
All in all: meh. Ikväll: CSI!!! Än-tli-gen!
I väntan på nästa torsdag…
oktober 2, 2008 at 11:06 e m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: Calleigh Duquesne, Conrad Ecklie, CSI, CSI:NY, Danny Messer, Lindsay Monroe, Riley Adams, Sofia Curtis, Warrick Brown
Det kunde man väl gissa att jag inte kunde hålla tassarna borta från CSI sidan på tv.com speciellt länge när jag VET att det är spoiler central. En sak jag tror jag vågar ta upp utan att säga för mycket är att Ecklie kommer ta in en blond sak, Riley Adams, som ska ta hand om teamets issues med Warricks… ja…hjärnmateria-över-hela-bilen olycka. Och jag frågar mig själv, en till blondin? Verkligen? Behöver vi verkligen verkligen en till blondin i CSI? Tack men nej tack manusförfattare, jag vet vad ni kommer göra med den karaktären och det kommer inte vara vackert. (Och innan ni biter huvudet av mig för att jag har fördomar om blondiner, tänk på att platsen som tuff blondin snut redan är tagen av Sofia Curtis, backstory blondin av Lindsay och sexig southern belle av Calleigh. Vad finns kvar då?)
Episode 2 season 5 av CSI:NY ska ses och analyseras imorgon. Jag hoppas på ett Danny-tätt avsnitt. Vad försigår i den mannens huvud egentligen? I wonder…
I’m back my darlings!
september 24, 2008 at 12:04 f m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: Bill Petersen, CSI, CSI:NY, Gil Grissom, Lawrence Fishburne, Mac Taylor
Det nalkas nya säsonger av favoritshowerna så jag haltar tillbaka till bloggen med ett leende på läpparna och skyhöga förväntningar. CSI:NY kör sitt första avsnitt för säsongen (säsong fem redan!) imorgon kväll i USA. Kommer Mac Taylor komma levande ur ”bankrånarens” bil?? Jag har oroat mig sedan maj för det där… eller inte. 9e oktober sänds första avsnittet av säsong nio av CSI. Tre saker är imponerande med den siffran: 1. Nick ser fortfarande mighty fine ut, 2. Bill Petersen har FORTFARANDE inte lämnat serien, han hotade att göra det redan efter andra säsongen, what gives? (Fast nu går ju ryktet att Lawrence Fishburne ska in istället. Är det slutgiltigt farväl för Grissom då?) 3. Jag är fortfarande underhållen av konceptet. Okej att The Lab Rats får egna storylines och Warrick snedtrippar men jag är ändå besatt. Det är som kattmynta.
Jag vill bara lämna er så länge med några små saker jag måste få ur mig. Designen här kommer ändras. Igen. Förhoppningsvis till det bättre. Och glöm inte att titta in på Modern Day Gallery, bilderna är FENOMENALA som alltid. Till och med jag kan uppskatta den här:
Sarah & Grissom
Warricks sista suck?
maj 20, 2008 at 10:10 f m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI, CSI:NY, Mac Taylor, Warrick Brown
Jag ska precis se säsongsfinalen av CSI som sändes förra veckan (tusan var riktiga livet tar tid ibland, skulle hellre sitta hemma och beta av säson efter säsong av CSI och CSI:NY, tro mig.) och jag har lite hög puls. Vad kommer de göra med Warrick?? Det är för mesigt av dem att inte mörda honom, ramaskri från fansen eller inte. Kom igen, visa lite cojones! Ge honom den där sista syratrippen som han inte vaknar ifrån! Muhaha! Ni har redan förvanskat karaktären nog tyvärr.
Jag har iofs törst efter blod efter förra avsnittet av CSI:NY. Reed kunde gott och väl kolat. Hmph. Ska han och Mac bli ännumer som far och son nu? Ick.
Douche —> out
april 16, 2008 at 1:55 f m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, Gary Dourdan, Warrick Brown
Snart snart ska jag förtälja vad jag tycker men jag var ju bara tvungen att kommentera nyheten att Gary Dourdan inte kommer förlänga sitt kontrakt i CSI! Står här på Perez Hiltonsidan bland annat
Ja jag kan inte säga att jag gråter floder direkt. Sen den där psyktrippen och döda strippan har det bara gått nedför. Och om han håller på att tjafsa off screen… well… whatevs, som vi säger. Ge mig ett bra skäl varför Warrick är viktig för CSI, ett.
Pilot
februari 8, 2008 at 11:04 e m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI
Jag har nu börjat se säsong 1 av CSI och skrivit en kommentar om första avsnittet, se under fliken CSI!
Rodeo
januari 30, 2008 at 12:41 f m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, Danny Messer, Fannysmacking, Gum Drops, Nick Stokes, Warrick Brown
Jag har glömt att kommentera det senaste halmdoftande CSI avsnittet. Jag såg det faktiskt förra veckan redan men har egentligen inget inspirerat att säga. Men nånting måste jag säga, framförallt om ett så härligt Nick-heavy avsnitt. Ah I lurve it. Jag gillar när han återfår något av sitt texas drawl och tar på sig några cowboy egenskaper. Ovanligt för mig som annars brukar gilla mer mångfacceterade karaktärer som flirtar med ilska och hat. Nej Nick får gärna vara en genuin good guy. Bra vän, rättvis i fråga om fallen mm. (Men brusa upp ibland, snälla! Fannysmacking när han blir arg på K-fed! Gum Drops, när han blir arg på kidnapparen!!! Yum.)
Återkomsten av Warrick. Well. Antiklimax. Antiklimax FFS! Oj där står du på rätt plats vid rätt tid och alla accepterar dig som du är. Är det här det sista vi kommer att få se av snurriga kameror opch orangea tablettburkar? Eller är det som jag fruktar: ”Warrick Brown turns Danny Messer” och han kommer aldrig kunna se en mördad kvinna igen, med återkommande flashbacks av den blodiga strippan? Släpp det och bli ihop med Catherine nu, så så. Om jag vill ha gamla glada Danny tillbaka, vilken Warrick vill jag ha då? Jag tror jag vill ha ”Black Warrick”. streetsmart and proud. Knows his way around the hood.
Vad tycker Emma om ett avsnitt om kobojsar? Jag är hemligt förtjust i Rodeo. En intressant sport och bevisligen kan man bygga en intressant story på det utan att bli alltför långsökt. Cudos to all.
MWAT
januari 11, 2008 at 12:28 e m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: Adam Ross, CSI, CSI:NY, Danny Messer, Don Flack, Grave Danger, Hodges, MWAT, Snow Day
Gud vet att jag inte borde vara girig, eller bitcha för mycket om oväsentligheter när det gäller CSI eftersom strejken BORDE ha lärt mig värdet av att vara tacksam för det lilla. Men vad skulle då vara meningen med min blogg? Så jag hugger in i petitesserna på en gång.
Efter att ha sett det senaste avsnittet av CSI:NY (412-Happily never after) reagerade jag på hur de fortfarande kan lägger det mesta krutet på the same ol’ ”murder with a twist” historierna. Det är illa när jag kommer på mig själv med att vilja ha fler avsnitt baserade på karaktärernas bakgrunder och livstragedier (som jag VET slutar med att Danny får det där förvridna gråtfejset, ick!). Ja jag vet att det är för mycket begärt att en CSI-show ska kunna göra många överraskande dramaturgiska grepp när de egentligen bara har två, nej tre storylines att ta till:
1. Murder with a twist, alternativt rån eller något udda brott. With a twist. (MWAT = balettflickan som ligger mitt i öknen, mördad med en blomma instucken i ena ögat.)
2. En av karaktärerna i trubbel, för de har ju alltid något mysko i sitt förflutna som kan påverka fallet.
3. Mastodontavsnittet, när alla jobbar tillsammans och jagar en seriemördare t.ex (Grave danger, Snow Day), ofta cliffhangers
i slutet på säsonger. Err. Alltid i slutet på säsonger.
I kategorin två kan man slänga in det CSI pysslar med nu, dvs fokusera på the lab-rats. Det borde CSI:NY också ta till sig. Adam Ross slår ju Hodges med hästlängder!
Annars kan jag faktiskt inte komma på varför CSI:NY’s variationer på MWAT börjar bli lite uttjatade när CSI har lyckats hålla intresset uppe i åtta säsonger. Det var iofs inte så att jag satt helt ointresserad och tittade på senaste avsnittet, men storylinen kändes gjord och lösningarna för enkla. Dessutom, please, släpp hela Dannygrejen snart ffs… Och hur lyckas Don se helt oemotståndlig ut trots att han är illamående? Eller är jag lättflirtad för att han har en lila skjorta och lila är min favoritfärg?
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
