Siessei.wordpress.com

Jag har en tendens att vilja diskutera CSI och CSI:NY i tid och otid. Framförallt i mina andra bloggar och framförallt om avsnitt som gick i USA igår och som kommer komma till kanal fem i vår nångång. Varför, tänkte jag då, inte publicera mina åsikter lite diskret någon helt annan stans så att folk kan undvika att översköljas av mina spoilers och mitt eviga tjat om Nick och Flack? Det är vad det här är. Jag bryr mig inte om vem som läser och varför, så länge jag inte längre gör någon förbannad för att jag avslöjar att Sarah Sidle (äntligen äntligen äntligen*) försvinner. Varför ni skulle vilja fortsätta läsa om när jag får tokspel när någon försöker döda mina älsklingar eller när jag skriver att jag spottat på TVn för att Hodges varit med för mycket (nej inte Hawkes, jag gillar Doc) får ni rannsaka er själva om.

Vad man kan fråga sig är varför jag inte tagit med CSI:Miami om jag nu ska pyssla med att tjata om CSI franchiset. Well. Jag slutade titta på Horatio för flera säsonger sen när jag lackat ur på att varje avsnitt handlade om knarksmugglare och rika miami-bor. Jag klarade ungefär 3 säsonger. Men visst. Jag kan se ikapp om folk anser att jag missat något. Jag tycker bara att de andra programmen har bättre cast-chemistry. There.

Och * bakom äntligen äntligen? Well. Naturligtvis var det väldigt emotionellt så på ett mycket kvinnligt sätt grät jag när Sarah stack. Man är ju inte mer än människa. (Och kan ursäkta mig med att hon sårade Grissom.) Om det kan anses lite konstigt, skulle du sett mig när Flack höll på att dö i slutet av säsong 2 och för att inte tala om Grave Danger-avsnittet med Nick… ….