Geigerknatter
oktober 7, 2008 at 10:20 f m | In CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI:NY, Danny Messer, Don Flack, Fall Out Boy, Mac Taylor, Maroon 5, Sheldon Hawkes, Sid Hammerback, Thallium
Jag fick inte mitt Dannycentrerade avsnitt men jag är nöjd ändå. Det var ett bad-ass, spännande, avancerat, helt enkelt suveränt avsnitt! Hur kunde man trott det med ett avsnitt som inleds med Maroon 5? Okej jag säger inte att jag är helt anti den gruppen, de har väl sina bra låtar som She will be loved , men de passar inte som soundtrack till CSI:NY. CSI:NY är mer… electroclash. Och kom igen… publikkravaller med kravallpolis på en MAROON 5 KONSERT?!? Var de de enda bandet som kunde ställa upp? Fall Out Boy var upptagna eller? Hmph.
Aaanyway. Radioaktivitet är en utmärkt grund för en story (och ett extravagant mordvapen) och en plot som man inte kan använda för ofta då den ibland gränsar till det överdrivna. (Självlysande kroppar och ett smatter av geigermätare någon? Jag gillade framförallt snubben med fissionskraftverket i skjulet!) Men de där dräkterna?!?! De måste vara något som kostymavdelningen kokat ihop alldeles själv, jag kan inte tänka mig att moderna strålskyddsdräkter är så där tighta och har ett öppet visir. Det såg urlöjligt ut, framförallt på Don.
Jag kan ursäkta ganska mycket i det här avsnittet just på grund av att det var ett snyggt trick med thallium som mordvapen men vissa saker fick mig att utbrista ”oh come ON!”. Mördaren t.ex. Väljer Tibetan Book of the Dead av en stor slump och sitter sedan och häckar tills någon/några dör och sen försöker han stämma biblioteket när kriminalteknikerna har den enda boken som är preparerad i labbet redan. Jag tyckte han kunde vara mer diabolisk och de kunde gjort ett mer dramatiskt slut än ”you got me!”Han kunde väl fått bli sjuk själv och dött en plågsam död? No? Och jag borde inte bli förvånad över all 2020års teknik de magiskt redan har. Mac och Hawkes i ett uppgrävt liks mage? Mm.. jag tar det med en spade salt.
Och så muckade de med Sid igen, INTE MUCKA MED SID! Undrar om grannarna hörde mitt högjudda ”SID NEEEJ!” när han kollapsade? Han ÄR ju min lilla galna älskling. Och det var bra att Hawkes fick gå in och rädda honom, att han är passionerad över sina kollegors hälsa ger sådär lagom mängder djup till hans karaktär. Förresten mer Hawkes tack! Jag tycker inte att jag lärt känna honom än. Alla andra har svagheter och konstigheter för sig, var är hans? Samlar han på något udda kanske? Är han uppvuxen utan far? Jag vill veta. I det här avsnittet blev vi ju t.ex. påminda om att Don alltid försvarar sina poliskollegor mycket aggressivt och att Lindsay är fast i jobbet med att titta på insekter under mikroskop. Karaktärssvagheter! Bring ‘em!
Veritas
september 26, 2008 at 1:26 e m | In CSI:NY | Leave a CommentTags: Adam Ross, CSI:NY, Don Flack, Lindsay Monroe, Mac Taylor, Veritas
Japp! Då var det bevittnat, det första avsnittet av säsong 5 av CSI:NY. Och vilken inledning! Mycket snyggt med Mac kommandes upp ur vattnet och sedan kravlandes upp a la Planet of the apes till en postapokalyptisk värld.. eh, Jersey City. För att vara ett klassiskt ”katt och råtta lek med en mördare” så gick de inte mycket in på psykologin av förövaren som de brukar. Här var det redan klart från början: Mac Taylor är en matchoman och du har INGENTING på honom, se honom simma upp oskadad från en sjunkande bil. Och varför inte? Jag får egentligen aldrig nog av Mac Taylors tough guy persona. De andra kan gråta bäst de vill, Mac kan vifta med sin pistol och säga ”most of all for pissing me off” i varenda avsnitt för min del.
Och det är trevligt att den attityden spiller över på Stella, t.ex. när hon hänger i en väska över en avgrund. Att fortfarande vara förbannad och lita på att mördaren inte bara släpper, det är hårt.
Andra iaktagelser; är det inte uppenbart att Adam kommer få en mer betydande roll den här säsongen? Han har ju till och med fått en plats i introt! (Finally!) Och hur viktig visade det sig inte att han var i det här avsnittet? Kommer han till och med gå från Lab Rat till, dare I say it, Field worker? Chansen är stor att han gör en Greg. Inte mig emot, då kanske de tar in lite roliga eccentriska karaktärer på labbet. Men han får GROW A PAIR! SÅ osäker på sig själv och stammande behöver han väl inte vara efter fyra säsonger?
Och Flack har en syster? Big deal. Jag vill lära känna Flacks bröder! Fler poliser tack!
Vad jag inte tycker om är att de gjort Lindsay till någon form av botaniker. Hon har outnyttjad potential, hon skulle kunna bli lika tuff som Stella men istället får hon jaga ledtrådar i lövsamlingar. Nej nej nej, hon är inte bara ett traumatiserat mordvittne och Danny’s flickvän från mellanvästern, hon är så mycket mer. Ge mig en storyline där HON hänger över en avgrund i en väska tack.
I’m back my darlings!
september 24, 2008 at 12:04 f m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: Bill Petersen, CSI, CSI:NY, Gil Grissom, Lawrence Fishburne, Mac Taylor
Det nalkas nya säsonger av favoritshowerna så jag haltar tillbaka till bloggen med ett leende på läpparna och skyhöga förväntningar. CSI:NY kör sitt första avsnitt för säsongen (säsong fem redan!) imorgon kväll i USA. Kommer Mac Taylor komma levande ur ”bankrånarens” bil?? Jag har oroat mig sedan maj för det där… eller inte. 9e oktober sänds första avsnittet av säsong nio av CSI. Tre saker är imponerande med den siffran: 1. Nick ser fortfarande mighty fine ut, 2. Bill Petersen har FORTFARANDE inte lämnat serien, han hotade att göra det redan efter andra säsongen, what gives? (Fast nu går ju ryktet att Lawrence Fishburne ska in istället. Är det slutgiltigt farväl för Grissom då?) 3. Jag är fortfarande underhållen av konceptet. Okej att The Lab Rats får egna storylines och Warrick snedtrippar men jag är ändå besatt. Det är som kattmynta.
Jag vill bara lämna er så länge med några små saker jag måste få ur mig. Designen här kommer ändras. Igen. Förhoppningsvis till det bättre. Och glöm inte att titta in på Modern Day Gallery, bilderna är FENOMENALA som alltid. Till och med jag kan uppskatta den här:
Warricks sista suck?
maj 20, 2008 at 10:10 f m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI, CSI:NY, Mac Taylor, Warrick Brown
Jag ska precis se säsongsfinalen av CSI som sändes förra veckan (tusan var riktiga livet tar tid ibland, skulle hellre sitta hemma och beta av säson efter säsong av CSI och CSI:NY, tro mig.) och jag har lite hög puls. Vad kommer de göra med Warrick?? Det är för mesigt av dem att inte mörda honom, ramaskri från fansen eller inte. Kom igen, visa lite cojones! Ge honom den där sista syratrippen som han inte vaknar ifrån! Muhaha! Ni har redan förvanskat karaktären nog tyvärr.
Jag har iofs törst efter blod efter förra avsnittet av CSI:NY. Reed kunde gott och väl kolat. Hmph. Ska han och Mac bli ännumer som far och son nu? Ick.
CSI Magazine, CSI:NY
december 1, 2007 at 1:36 f m | In CSI, CSI:Miami, CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI, CSI Magazine, CSI:NY, eBay, Mac Taylor, Nick Stokes
CSI Magazine, officiella tidningen om alla CSI
Går inte att införskaffa till sverige. Jag är nyfiken men inte 100 på att jag vill köpa den för en massa dollar på eBay. (Skulle vara för intervjun med George Eads då. He is crazy handsome!)
Jag tror för övrigt att manusförfattarna till CSI:NY konspirerar för att få mig att falla för Mac Taylor. Not gonna happen boys, hur mycket djup ni än ger till karaktären (och hur delicious hans hals ser ut. Ja jag har en hals-fetish.) gå tillbaka och strejka bara.
På tal om bilden, varför har CSI:NY bra screencaps från avsnitt på sin sida på CBS’s hemsida men inte vanliga CSI? Bu. Istället har de en ”handbook” med vilka tekniker som användes i avsnittet. SÅ nördig har jag inte blivit att jag inte vill ha bilder på Nick liksom… hmph…
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.


