Hypnos!
oktober 23, 2008 at 1:22 e m | In CSI | Leave a CommentTags: Catherine Willows, CSI, Gil Grissom, Glenne Headly, Nick Stokes, Sarah Sidle
Några korta kommentarer om CSI s09e02 eftersom det inte är mycket att säga och eftersom det tog mig 100 år att ha tid att se skrället nångång, det ska inte ta 100 år att skriva om det också.
1. Hypnos som tema. Jag är en sucker för paranormala teman och jag tycker alltid Glenne Headly är en bra birollsskådis. Fast har inte hypnos figurerat förr?
2. Sarah och Grissom. Aaaw. Det kommer bli dem tillslut när Grissom slutar. Han börjar ju också bli trött på död och det moraliska förfallet i Las Vegas.
3. Nick och Catherine. Ett ord: schtick. Det ska alltid skämtas och kastas one-liners när de är ett team. Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.
4. Lärarinnan som blev mördad av sin älskare: sååååå upppenbaaaart! Bättre kan ni. Jag gillar att bli förvånad.
The tears of a Nicky
oktober 13, 2008 at 12:53 e m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, David Hodges, Gil Grissom, Jim Brass, Nick Stokes, Warrick Brown
Hur ofta kommer ett CSIavsnitt där alla karaktärer sköter sig perfekt? (Det skulle vara sådana här kaos eller post-kaos avsnitt i så fall.) I detta förutsägbara men acceptabla farväl till Warrich höll t.o.m Hodges klaffen. Cudos! Men just för att det var så förutsägbart har jag egentligen ingenting av substans att säga. Warricks död var totalt ovärdig som gjordes mer sådan genom att han hostade blod i Gils armar det sista han gjorde. Det är väl straffet för den urlöjliga psykotrippen antar jag men ganska elakt ändå eftersom han gjort bra saker under de tidigare sju säsongerna.
Hur perfekt var inte Brass i avsnittet? Ja jag vet att fokusen låg på Grissom men ändå, getting things done!
Och Nick. Aah Nick! Nu blev jag ju väldigt lycklig av att han slapp hitta Warrick, något som jag misstänkte att han skulle göra stackarn, och det var inte mer än rättvist att han fick ta ut lite ilska på mördaren, men att vara ett stenansikte genom hela avsnittet fram till begravningen? Näe, lite mer tårar kunde du väl unnat mig?
Sådana här avsnitt kan inte vara mer än mellanvsnitt där de går långsamt fram i en sorgfylld dimma. En bra sak var att de inte drog ut på jakten på mördaren, det är annars ett vanligt upplägg för en katt och råtta- lek för åtminstone 2-3 avsnitt. Nu har vi bearbetat det här och kan gå vidare med säsong nio. Och jag slutar bitchandet här. RIP Warrick Brown.
Warrick
Rodeo
januari 30, 2008 at 12:41 f m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, Danny Messer, Fannysmacking, Gum Drops, Nick Stokes, Warrick Brown
Jag har glömt att kommentera det senaste halmdoftande CSI avsnittet. Jag såg det faktiskt förra veckan redan men har egentligen inget inspirerat att säga. Men nånting måste jag säga, framförallt om ett så härligt Nick-heavy avsnitt. Ah I lurve it. Jag gillar när han återfår något av sitt texas drawl och tar på sig några cowboy egenskaper. Ovanligt för mig som annars brukar gilla mer mångfacceterade karaktärer som flirtar med ilska och hat. Nej Nick får gärna vara en genuin good guy. Bra vän, rättvis i fråga om fallen mm. (Men brusa upp ibland, snälla! Fannysmacking när han blir arg på K-fed! Gum Drops, när han blir arg på kidnapparen!!! Yum.)
Återkomsten av Warrick. Well. Antiklimax. Antiklimax FFS! Oj där står du på rätt plats vid rätt tid och alla accepterar dig som du är. Är det här det sista vi kommer att få se av snurriga kameror opch orangea tablettburkar? Eller är det som jag fruktar: ”Warrick Brown turns Danny Messer” och han kommer aldrig kunna se en mördad kvinna igen, med återkommande flashbacks av den blodiga strippan? Släpp det och bli ihop med Catherine nu, så så. Om jag vill ha gamla glada Danny tillbaka, vilken Warrick vill jag ha då? Jag tror jag vill ha ”Black Warrick”. streetsmart and proud. Knows his way around the hood.
Vad tycker Emma om ett avsnitt om kobojsar? Jag är hemligt förtjust i Rodeo. En intressant sport och bevisligen kan man bygga en intressant story på det utan att bli alltför långsökt. Cudos to all.
Surprise!
december 14, 2007 at 4:03 e m | In CSI, CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI, CSI:NY, Danny Messer, Nick Stokes, Warrick Brown
S08E10 är en three-parter om inte ännu längre! Blubb. Som tur är lade de inte så mycket krut på det under avsnittet utan fokuserade på Nick’s fall istället. Men ändå. Warrick kommer alltså springa omkring och vara arg och förvirrad och Grissom kommer försöka lösa allt på egen hand… jag saknar Sarah redan. 
Nick däremot. Åh Nick. Vad kan man säga när han springer omkring med grå tröja med svart skjorta under* och pratar spanska med sin underbart hesa röst? Nej man säger ingenting, man ylar som en bitch-in-heat! Man står till och med ut med moralpredikningar. (Fast när det gäller kamphundar kan till och med jag fatta varför de vill belysa fenomenet.)
Ett avsnitt kvar…
Och nu till en kommentar om senaste CSI:NY avsnittet. Jag är lite för kall för emotionellt dravel när det gäller sorgliga saker för karaktärer jag inte har blivit så bekant med. De kan inte bara slänga på en relationer och sen förvänta sig att man ska ha medlidande direkt som med Danny. Wtf. Dessutom är jag så pass kall att jag tycker att han är gräsligt ful när han gråter. En annan del av mig undrar vad det ska bli av det här nu, om det också ska bli en följetong: Dannys emotionella bagage, som står i vägen för Danny och Lindsays förhållande, yadi yada. Nej det kändes lite onödigt helt enkelt. Ah wells. Danny och jag har glidit ifrån varandra sen säsong tre då jag var ledsen för hans skull när hans bror blev skjuten onekligen.
* Förbånkat att det inte finns några screencaps än från avsnittet. I will finds them and make my own gallery damn it!
Arg och upprörd!!
december 11, 2007 at 11:42 f m | In CSI | Leave a CommentTags: CSI, Grave Danger, Hodges, Nick Stokes, Warrick Brown
Gaaah!!!! Episod 9 av CSI!!! Morrr!! Jag har precis på sekunden sett klart och jag är UPPRÖRD!! Jag brukar acceptera Warrick-avsnitt men nu är jag totalt äcklad! Dålig storyline, problem med piller och skilsmässa HELT out of the blue, jättelite Nick (mm Nick) och hallucinationer. Hallucinationer! Inte okej, det är på tok för billigt. Det här med att ta lagen i sina egna händer är också gjort till förbannelse. Och naturligtvis var det en cliffhanger så att vi måste se 40 min till av dravlet.
Det värsta är att jag blev informerad, antagligen helt ärligt också, fast det borde vara ironiskt, att det här var det bästa avsnittet på länge och att jag skulle älska det. Really? Really, ska jag börja älska Hodges också? (Det är väl en av de få bra sakerna med avsnittet, att Hodges inte är med alls.) Till nästa gång (som en påminnelse till näst gång så att jag slipper får skyhöga förväntningar), är detta vad jag helst vill se i CSI:
* ”Nick-heavy” avsnitt (obs när det händer bra saker för honom! Grave Danger är bara toppen på isberget av dåliga saker som hänt.)
* ”Old Las Vegas” avsnitt, när de tar upp LV historia
* Avsnitt med intressanta, och chockerande, cameos
* Avsnitt med mycket Captain Brass, David & Al.
CSI Magazine, CSI:NY
december 1, 2007 at 1:36 f m | In CSI, CSI:Miami, CSI:NY | Leave a CommentTags: CSI, CSI Magazine, CSI:NY, eBay, Mac Taylor, Nick Stokes
CSI Magazine, officiella tidningen om alla CSI
Går inte att införskaffa till sverige. Jag är nyfiken men inte 100 på att jag vill köpa den för en massa dollar på eBay. (Skulle vara för intervjun med George Eads då. He is crazy handsome!)
Jag tror för övrigt att manusförfattarna till CSI:NY konspirerar för att få mig att falla för Mac Taylor. Not gonna happen boys, hur mycket djup ni än ger till karaktären (och hur delicious hans hals ser ut. Ja jag har en hals-fetish.) gå tillbaka och strejka bara.
På tal om bilden, varför har CSI:NY bra screencaps från avsnitt på sin sida på CBS’s hemsida men inte vanliga CSI? Bu. Istället har de en ”handbook” med vilka tekniker som användes i avsnittet. SÅ nördig har jag inte blivit att jag inte vill ha bilder på Nick liksom… hmph…
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
